FVBU:s bildande

Alltsedan jag var så gammal, att jag förstod något av de föräldralösa barnens läge och värde har jag känt med dem och velat göra något för deras välgång. Särskilt minns jag en auktion på landet i Småland i slutet utav 1800-talet, då ett fattigt, något klent barn auktionerades ut till den minstbjudande. Det var en varm sommardag. Jag var på väg till handelsboden, då jag såg nämndemännen och några bönder samlade på gården till den lilla stugan. De sågo då och då medlidsamt på barnet, och så hördes nämnde-mannens röst och klubban föll. Det hela brände sig fast i   mitt inre, jag reagerade emot handlingssättet. Som ung predikant hade jag tillfälle att se många barn lida under ensamhetens och fattigdomens tryck, men själv kunde man göra så lite för att hjälpa.



 



När min distrikstföreståndare , pastor K.A.Wik, kom till Surahammar år 1902, samtalade jag med honom om nödvändigheten av att en organisation bildades, vilken skulle ha till uppgift att taga vård om värnlösa barn. Resultatet blev att jag lade fram förslaget vid Västmanlands metodistpredikantförbunds möte i Kungsör samma år. Förslaget bordlades men blott för att upptagas vid nästa sammanträde. Och vid påföljande möte, som hölls i Arboga Metodistkyrka den 26 oktober 1903, bildades Föreningen för Värnlösa Barns Uppfostran.

Fem predikanter: K.A. Wik, F.G.Holmgren, John Enander, G Stangenberg och Hj.Strömberg beslöt efter innerlig bön att göra något för att hjälpa de behövande små. Det var den ringa begynnelsens dag.

Utan att fästa avseende vid ledsamma erfarenheter eller spydiga anspelningar fortsatte medlemmarna sitt arbete. En liten lokalavdelning bildades här, en annan där. Intresserade personer lämnade olika bidrag, så att vid första årsmötet som hölls i Strömsholm den 24 juni 1904, kunde kassören rapportera att det i kassan fanns närmare 400 kr. Ett gott resultat av det första årets arbete.

De första åren bestod föreningens arbete endast i att insamla årsavgifterna samt att avsätta något till ett blivande barnhem. Först efter 1915, sedan Gerdahemmet i Åby blivit verklighet, tog verksamheten fart. Om densamme väl i början något förlöjligades och hindrades, har den likväl haft oavbruten utveckling och framgång. Idag är det inte några delade meningar om föreningens uppgift. Vår förening erkännes och uppskattas.

Föreningens barndomshistoria är gången, den har skrivits under bön och arbete. Välsignelse har i rikt mått följt verksamheten och skall i ännu högre grad så göra, blott barmhärtighetens och kärlekens ande får vara den ledande och drivande kraften.